Striden vid Hästveda den 12 februari 1710.   (A. Stille)

I början av februari 1710 hade den svenska hären under Magnus Stenbock samlats vid Osby strax norr om broövergången över Helgeå. återerövringen av Skåne skulle nu börja. Den danska hären under general Revontlow hade emellertid en ganska svårangriplig ställning bakom Almaån. Stenbock måste därför genom skenrörelser söka locka danskarna till att försvaga denna ställning. Han delade därför den svenska hären i två kolonner, och sedan man om morgonen den 12 februari gått över Helgeå vid Hasslaröd, ryckte han själv med huvudkolonnen mot Glimminge i riktning mot Broby, under det att generallöjtnanten Burensköld med den andra kolonnen ryckte rakt söder ut i riktning mot Hästveda. Meningen var nu, att general Reventlow skulle lockas tro, att svenskarna tänkte gå över Helgeå vid Glimminge eller Broby och att han då skulle föra trupper mot Broby eller öster ut över Helgeå. Burensköld, som under tiden skulle hållit sig obemärkt för danskarna vid Hästveda eller norr därom, skulle då med ens brutit fram, och med en kombinerad anfallsstöt skulle Stenbock och han tilltvingat sig övergången över Almaån vid Sinclarsholm. Den danska härens ställning skulle därigenom blivit ytterst farlig. Stenbock hade på lördagen den 12 februari följt sin kolonn fram till Glimminge och red därifrån till Hästveda för att efterse, hur det stod till med den Burensköldska kolonnen. Vid framkomsten till Hästveda fann han till sin stora förvåning, att denna emot all beräkning var i strid med danskarna.

Reventlow hade på morgonen den 12 fått underrättelser att en ansenlig svensk styrka gått över ån vid Hasslaröd. Han sände då ut 200 ryttare att rekognosera och dessa påträffade söder om Hästveda svenska förposter och därpå en förvakt på 30 man, vilka drevs tillbaka. Av en svensk ryttare, som tillfångatogs, fick emellertid de danska officerarna veta, att den svenska avdelningen skulle vara 1200 man kavalleri och infanteri och att hela hären var på marsch. Man retirerade då. överstelöjtnant Bibow med 50 man skulle särskilt betäcka återtåget. Med stenar spärrade man en defilé på vägen och satte 2 "små" skvadroner på var sida. Främst på den svenska sidan kom avdelningar av östgöta kavalleri under överste Roxendorf. Man kan förmoda, att Skänninge skvadron gick främst. Den hade till ryttmästare den från Flandern hemkommne Hans Jakob von Rechenberg. Då denne hade sitt barndomshem i Ottarp och således väl kände orten, är det ej osannolikt, att han fått uppdraget att föra avantgardet. Stenbock omtalar i sin relation med stolthet, att "här wijste wårt folk det första profwet af den tapperhet, som i det Svenska blodet af naturen hyses, ithy att folk, som aldrig hade sedt hwarken fiende eller elld, stege strax af hästarna och upkasstade en stengärdsgård, der fiender med en dehl af sitt parti bakom uppställd stod, hwaruppå de wåra, sedan de en fiendens elld hade upplåtit frimodligen med wärjan i handen angrepo och sporenstreks på flychten kiörde."

Förlusten på den danska sidan uppgives av Stenbock till 40 döda och 20 fångna. Bland de senare överstelöjtnant Bibow. Enligt danska uppgifter förlorade svenskarna lika mycket folk som danskarna, men detta förefaller knappast troligt.

Platsen för striden torde ligga strax söder om Villeberga. Här går vägen ganska brant ned i en smal sänka i vilken en liten bäck flyter fram västerut. Från sänkan söderut går vägen återigen likaså ganska brant uppför. Någon annan plats som passar in på beskrivningen finns inte. Själva striden med blanka vapen torde skett mellan Bäckaröd och Rävninge.